Minns i november......

Inatt har det snöat ordentligt. Snön trängde sig även in på den inglasade balkongen. Men jag tror att mina hålkrusdynor klarar lite snö. Det var utlovat plusgrader till veckan, så då får jag väl ta in och torka dem.

Klackdynorna som hade legat på balkongen hann jag rädda undan snön. De finns nu ett par stycken att se/köpa på Slöjdarnas Hus i Vännäsby som öppnar på lördag  den 24 november mellan 11,00-16.00.

Jag fick låna min kompis Anitas tuftmaskin några veckor. Det var kul att tufta, trots att jag fick blodad- inte tand utan tumme. Men det har läkt nu och jag fick ingen större skräck men lite respekt för apparaten. 

Kom på att det var smartare att lägga bilden när man vill göra en vy med hoisont eftersom det vanligaste är att dra maskinen nerifrån och uppåt.

Mina kunskaper i broderi är begränsade, men det går framåt.
 Vid besöket på Sy & Hantverksfestivalen i Stockholm mötte jag en tjej med passion för äldre broderimönster. Hon gav(!) mig ett antal upptryckta linnebitar med tryckta mönster från 60-talet. Hennes företag heter Studio Flax och ligger i Bristol, Uk.  Det har en fascinerande historia och där finns många olika broderikit ifall ni vill köpa ett av de fina mönstren. 

Förra helgen var det öppet hus hos föreningen Vävskälet som har sitt säte i Petiknäs, Norsjö kommun. Jag tog bussen bl.a. för att besöka de tidigare kollegorna. Det var verkligen trevligt att se deras alster och att föreningen lever vidare trots att jag som varit dess ordförande i över 30 år flyttat från bygden. Här kan ni läsa om vad haft för oss sedan 2010. 

 

Några exempel på vad som vävts i vävstugan sedan jag besökte den senast. 


Vi hann också med att baka i bagarstugan under den korta vistelsen hemma i Rengård. Det kom ett gäng kompisar till min äldsta dotter som varit på en inlandstur med spa på Källan och besök i Raggsjoliden - Torgny Lindgrens barndomsby och ville testa att baka halvtjockkaka. 

Här är Andreas i färd med att grädda. 

Nu på lördag ska jag testa julmarknaden på Ersboda Slöjd. Välkomna allihop att besöka oss som är med och väver, syr, snickrar eller smider i silver i deras fina lokaler. Jag kanske kan passa på att puffa för mina planerade kurser i maskinstickning och tovning?

 Det går att köpa fika också så ni kan stanna länge och förhoppningsvis få inspiration av de olika teknikerna.

Jag tänker visa ( och gärna också sälja) vävda halsdukar, stickade koftor och tovade hattar och mössor i olika tekniker. Jag har också dynor i klackmatteteknik och lite annat textilt.

VÄLKOMNA även till Julmarknad i Gamla Salteriet i Obbola den 1 december.  

Där finns även keramik och annat spännande konsthantverk som mina kompisar och fler visar och säljer. För att inte tala om den goda fisken och annat gott från Salteriet. 

Åter höst

 Nog är det ändå märkligt....detta med tid. Hur den kan upplevas olika beroende på i vilken situation en befinner sig. Femton minuters väntan på bussen upplevs som en ocean av tid, medan 15 minuter med broderande vänner framför YouTube går supersnabbt. 

Augusti hann jag knappt med alls. Dock ett snabbesök bland barndomshemmets hallonbuskar samt ...  

,,födelsekalas både här och där och vips var det september.

Jag fortsätter att inspireras av mina virituella Slow Stitch-vänner Kathryn och Marion och syr av tygremsor och spinkbitar.

My wonky home

Men emellanåt tar lusten att väva över. I avsaknad av plats för en vävstol så kommer de små vävramarna till pass. 

September avslutas med en hel helg i vävningens tecken på Sy& Hantverksfestivalen i Umeå.
Men innan det blir dags att bygga Västerbottensvävarnas monter hinner jag besöka Kia i Tväråbäck och träffa de "gamla" vävkompisarna från Vävskälet. Kia är en riktig entusiast vad gäller återbruk av fibrer. Vi får en riktig föreläsning om vikten att spara och återanvända textil i stället för att bara slänga och köpa nytt. Kias museum av spinnrockar och andra gamla textila redskap är väl värt ett besök. 

Västerbottens styrelse var i det närmaste fulltalig på mässan som representanter för vår trevliga förening för att visa vävning av corduroy och inspirera till medlemsskap. 

Vill ni läsa vad vi i övrigt sysslar med så kan ni kolla på Riksvävarnas hemsida under region Västerbotten eller på vår Blogg. 

Sommar och semester i Rengård

 Äntligen kom vi oss iväg . Som jag längtat hem till Rengård. Här har jag frihet att röra mig utan att tänka på att vara "respektabel" och har tillgång till allt mitt material som inte fick plats i den lilla lägenheten i Umeå. 

Juni månad bjöd på ett fantastiskt sommarväder. Nästan så att man började klaga på värmen. Midsommaren kunde firas utan ullkofta och med fika på uteplatsen

Gjorde några kransar av ullgarn för att ha till kommande midsomrar (ifall inte blommor finns tillgängliga då)

Jag fick hjälp av barnen att rigga upp min vattenvärmare och tog genast tillfället i akt att tvätta några mattor. Sen blev det dags att testa den naturliga färgningen i större skala. Jag hade testat lite i köket hemma i lägenheten, men nu ville jag se ifall det var så lätt som det ser ut på YouTube. Jag hade fått ett par säckar lökskal av en odlare i grannbyn, som har väntat ett antal år på att användas. 

Visst blev det färg på tyget, men alla löv som jag lindat upp på kopparrör blev inte så tydliga som jag hoppats. Bomull är förstås mera svårhanterligt utan betmedel. Jag har ju lärt mig att färga bomullsgarn av Rickard K på Sätergläntan på 80-talet. Men i dagens läge inser jag att jag verkligen inte varit miljövänlig till alla delar. Nu håller jag mig till enbart det material jag hittar i köket eller naturen - utan betmedel. Resultatet blir kanske inte det förväntade men det är minst lika spännande att linda upp mina tygrullar nu som någonsin att lyfta upp garnhärvorna förr i tiden. 

Ull och silke är lite mer tillåtande vad gäller att ta emot färg av naturen. Lökskal är det mest lyckade hittills även om jag fått fram några löv av björk på mina silkesjalar också. Framtiden får utvisa hur hållbar färgningen är och hur länge mitt intresse för denna "konstart" räcker. Jag är ju som bekant en riktig hoppjerka. 

Juli har varit lite mer ostadigt. Det behövs ju även regn, och jag har många olika inomhusaktiviteter att ägna mig åt, så jag klagar inte. 

Tänk vad sommaren går fort ändå oavsett väder. Snart är det augusti och dags att bege sig tillbaks till Umeå och sjätte våningen. 

Men först vill jag visa något av det jag roat mig med
( förutom umgänge med familjen) i sommar:

Brödbakning, matt-tvätt, broderi, sortering av  material  och sist men inte minst loppis. 

Stickad yllepläd färgad med lökskal

Två bjökblad blev hyfsat tydliga på bomull

       

  

Hittade ett uppritat mönster med en fin text som kunde passa i någon av döttrarnas "Textila journaler".
men det var svårt med min numera grumliga syn att hitta rätt med nålen. Dessutom var jag lite frågande inför färgvalet på blommor och blad, men försökte följa instruktionerna ( under tyst protest). 

Då passar denna Mandala (inspirerad av K3n) av större format och friare mönster bättre mitt sinnelag. Den kanske inte hinner bli klar denna månad, men jag ska ju ha något att pyssla med nästa månad  också. 

Motvilligt accepterade jag även att döttrarna skruvade ner min företagsskylt från bagarstugan, trots att det var över två år sen mitt företag avslutades. Det är svårt att släppa taget över ens livsverk. Men väldigt roligt att gården får fortsätta i familjen Gustafssons ägo förhoppningsvis i flera generationer till. 

Om någon är intresserad av gamla textila redskap och maskiner, så har jag kvar ett antal strumpstickmaskiner, knyppeldynor och spinnrockar m.m. Samt vävgarner i lin och bomull.

Hör av er i så fall snarast. 

 

X

Sommaren kom som en överraskning även i år.

Jag kunde inte motstå frestelsen att boka mig för ett par pallkragar och sätta lite linfrö. 
Nu får sommaren utvisa om jag har lika tur i år som när jag första gången sådde lin för 45 år sedan.

Här finns en redovisning från det året för de som är speciellt intresserade och vill pröva att så lin själva. 

Det är märkligt detta med tid. Hur snabbt den går trots att man numera är pensionär och borde ha ett tråkigt liv. Men icke! Det är fortfarande svårt att få tiden att räcka till allt som man vill göra. 

Jag har fortfarande så roligt och testar olika nya slöjdarter. Försökte få till en
grötslev med hjälp av ledarna i Carlskyrkans snickarcirkel. Det får mig att än mer uppskatta min mans fina kåsor som han slöjdat i yngre dar. (Ska visa bilder på dem vid ett annat tillfälle). 

Vi har haft en konstutställning med tretton av de boende i Gnejsenhuset som visade ett antal av sina alster. Flest var de som målat akvarell, men även andra bildkonstnärer och en del trä-och textilkonstnärer var representerade.

Dessa konstfärdiga  träobjekt har den skickliga grannen Lars Branzell gjort. Notera den stora skålen gjord av en stor vril. Ängeln ovanför spegeln är också fängslande. 

Berrys maskinbroderade tavla blev en favorit,

Nu har jag skickat en sista leverans av hattar till Boutique Gerd InezBoutique Gerd Inez i Gamla Stan. Det har varit kul att ha en återförsäljare i Stockholm och konstatera att denna design hållit i 20 års tid, men nu har jag tänkt att det får vara nog och har sålt merparten av mina hattstockar .   

Jag har också lämnat in några objekt till försäljning på utställningen på Slöjdarnas Hus i Vännäsby.

De handvävda halsdukarna är vävda av silke/ullgarn från Anita Ahlberg. 

Jag fortsätter att inspireras av Kawandi och varvar/kombinerar textilt återbruksbroderi med att läsa eller lyssna på bra böcker. 

Slöjd i årsmöterstider

Då och då har vi pysseldag på seniorboendet Gnejsen. Det är till min förvåning ett fåtal som sluter upp. De flesta 65+are verkar ha lämnat detta bakom sig, även de som är utbildade i ämnet textil. Vi försökte locka med pappersslöjd och torrtovning med inslag av makramé. Dagny med många konstnärliga talanger visade oss hur man gör pappersblommor.

Den 9 mars var det dags för Västerbottensvävarnas årsmöte. Vi skulle träffas i Petiknäs och medlemmarna i min kära vävförening Vävskälet ställde upp med lokal och förtäring.

Jag blev omvald till ordförande, och det blev inga större förändringar i styrelsens sammansättning. 

Dagens höjdpunkt var i vilket fall Anitas demonstration av tuftning. 

Hon har övat sig i denna teknik ett tag och nått fram till en teknik som fungerar med hjälp av lite armmuskler. Att hon sedan har en (nedärvd?) konstnärlig ådra gör inte saken sämre. Vi blev glatt överraskade över att hon det färdigtuftade konstverket som vinst i medlemslotteriet. 

Jag fortsätter att tillverka bitar till DET STORA HJÄRTAT som ska produceras av Gerillaslöjdfestivalen. Kanhända att jag behåller ett par som inte riktigt blev det rätta måttet.

det blir spännande att se resultatet framåt hösten. 

Den 16 mars hölls föreningen Linneas sista årsmöte.De beslöts att föreningen skulle läggas ner och vi tipsar om att medlemmarna får fortsätta sin kamp för linodling, beredning och spånad i Västerbottens  Hemslöjdsförenings regi. 

En tröst i den allmänna depretionen över världens situation är ändå att kunna möta sina likasinnade på Internet. Förutom K3n finns det flera slowstickare på Youtube som sysslar med att sy Kawandi. En lappteknik med afrikansk/indiska rötter. Det förefaller vara ett sympatiskt sätt att ta tillvara gamla tygbitar i måttliga storlekar och jag fastnar omedelbart för den tekniken (också). Inser att jag är en obotlig hoppjerka. men ursäktar mig med att jag anpassar mig till de rådande omständigheterna. Nu när jag inte rymmer vare sig vävstol eller stickmaskin i lägenheten där vi bor, så får jag hålla mig till de mindre utrymmeskrävande teknikerna. Det går förstås att göra hur stora Kawandis som helst, men jag börjar med en liten  30x30 cm.

En brodericirkel i Ersboda slöjdförenings lokaler är ett trevligt avbrott varannan onsdag. Det är intressant att se deltagarnas olika projekt. Själv försöker jag illustrera världens situation med en bortflygande fredsduva via en kombination av franska stygn, schattersöm och nåltovning.  

Ett annat sätt att brodera är det japanska Sashiko. Jag fick en fin present av Anita - en box med olika kort med stygn som man kan använda på olika sätt. Ursprungligen var det ett dekorativt sätt att laga kläder på .

Här har jag sytt en s.k. risbag och en liten förvaringsbox till fingerskyddet.

Nu börjar de flesta årsmöten vara avklarade . Jag fick vara ombud för vår regionsförening Västerbottensvävarna på Riksvavs årsmöte i Visby. Det var en trevlig tillställning med olika kringarrangemang som Gotlands vävare satt ihop. Jag deltog i en workshop i Gotländsk vävsöm.

Något sådant pillrigt broderi skulle ja inte gett mig på utan den pedagogiska ledning som dess ordförande gav oss, Hann inte sy så mycket , men har gjort dynan klar sen jag kom hem.